KASTRATION
Galtar som inte ska verka i avel ska kastreras.
En kastrat är mer lätthanterlig och avger ingen orne doft. Kastration görs antingen under bedövning eller sövning. En del uppfödare väljer att kastreras redan första levnadsveckan , vilket inte är att rekommendera, då det dels orsakar onödig stress för modern men också pga att en del kultingars testiklar inte hunnit ner i pungen än. Det är då bättre att kastrering sker kring 2-3 v ålder istället.
MAGSÅR
Magsår hos gris är en vanligt förekommande sjukdom utbredd över hela världen,( Friendship 1999.) I en studio av Morales et al, (2008, )undersöktes 250 grisar som inte uppvisat några symtom på magsår, det visade sej att 79,0 procent av grisarna hade sårbildning och inflammation.
I den svenska studie som Katarina Karlsson och Malin Cerne gjorde under 2008. Undersökte dom magsäckar från 3858 grisar slaktade under en vecka. Antalet gjorde 20% av grisarna som slaktades på det slakteriet den veckan. Av dom 3858 magsäckar som de studerade hade hälften någon form av förändring. Nästan 12% av grisarna hade sår, ärrvävnad och förträngningar i magsäcken i den omfattning att de bör ha påverkat deras välfärd och produktivitet. Förekomsten av magsår är enligt många studier till stor del relaterat till utfodringen. En dansk studie från 2006 visar att det är mycket svårt att diagnostisera magsår hos levande grisar.
400 suggor från besättningar med hög förekomst av magsår ingick i en studie. Av dom visade det sig att 95-98% hade förändringar varav cirka hälften hade allvarliga skador. Trots det kunde kliniska symtom inte registreras ett fåtal dagar före slakt.
Magdalena Jacobson (SLU) skriver att magsår hos grisar beror på fodrets struktur och sammansättning. Magsår beror på att magsyra som skadar magsäcken. Magsår uppstår oftast där matstrupen mynnar ut i magsäcken. Flera riskfaktorer för att utveckla magsår finns beskrivna:
Svält eller fasta, lång tid mellan utfodringarna, pelleterat och finmalet foder, och fodrets sammansättning. Havre och korn minskar risken, majs och vete ökar risken. Troligen förstörs PH gradienten och magsäckens innehåll är allt för lättflytande. Stress och utsöndring av vissa stresshormoner har däremot inte påvisats som riskfaktorer. Jensen et al (1996). Även( Amory och pearce 2000 )påtalar fodret som en viktig faktor för uppkomsten av magsår. Simonsson och Björklund (1977) samt (Mahan et al 1966, )(Hedde et al 1985, ) (Wondra et al 1995a )påvisar att ett finmalet eller pelletrerat foder ökar frekvensen av magsår jämfört med grövre foderblandning.
SELEN OCH VITAMIN E
Svenska jordar innehåller lite selen, därför är det viktigt att tillföra selen tillsammans med E vitamin till sina djur. Celler som befinner sej i snabb delningstakt är extra kännsliga, te.x muskelceller hos unga, snabbt växande grisar. Beroende på vilka organsystem som drabbas beskrivs flera olika: MHD som drabbar hjärtat. Någon gång ses svaghet och vinglighet, men oftast hittas grisarna utan föregående symtom.
Microangiopati
Vid NMD drabbas framför allt de stora musklerna i bakbenen, grisarna får svårt att resa sej och blir "hundsittande".
Hepatosis dietika
E vitamin brist kan ge sämre immunförsvar.
E vitamin som tillsätts i fodret, är kännsligt för olämplig lagring, värme och solljus. Därför kan nivåerna i fodret minska under lagring.
SPOLMASK
Den vanligaste innälvsparasiten hos grisar är spolmasken, men även knutmask, piskmask, trådmask samt den röda magmasken förekommer hos svenska grisar. Spolmaskens ägg har en extremt bra överlevnadsförmåga. Exempel på avmaskningsmedel är Axilur, Ivomec.
FETMA
Fetma är tyvärr minigrisens vanligaste sjukdom. Är den för tjock påfrestas hjärtat, leder och rygg. Ofta bidrar pelletrerat foder till fetma då de är framställda för att tillgodose högproducerande produktionsvin. Därför är Kornkross, havrekross samt hel havre och hel korn för att stimulera fodersök, mättnad och sysselsättning samt motverka magsår. Hö och halm är viktigt för grisens maghälsa. Sommartid är det viktigt för minigrisen att få möjlighet att ha tillgång till ett bra gräsbete där de kan täcka stora delar av sitt näringsbehov samt äta upp sej inför vintern.
SKABB
Svinskabb är en ganska vanlig åkomma hos våra minigrisar, som även kan smittas av skabbrävar. Skabb kan ligga latent och utlösas vid stress eller miljöombyte. Skabb är små spindeldjur som lever i borrade gångar djupt nere i huden. Tydliga tecken på skabb är klåda och irritation. Man kan se grå skrovliga och brunröda hudförändringar kring öronen, pannan och insidan på låren. Skabb är ingen svår sjukdom att bota. Veterinär kan ge en Ivomec injektion eller så badas/duschas dom i ett speciellt preparat (Sebasil) Sebasil är att föredra då grisen redan efter ett dygn bör vara smittfri. Tala med din veterinär. Skabb är plågsamt för grisen. Skabben smittar inte till människor så att människor FÅR skabb, däremot kan människan få symtom så kallad skenskabb.
RÖDSJUKA
Rödsjuka är en så kallad zoonos vilket betyder att även människor kan bli drabbade. Sjukdom hos människa är dock sällsynt. Grisar som insjuknar i akut rödsjuka upphör att äta, får hög feber, ofta över 41 grader, samt i de klassiska fallen röda, upphöjda, romboida fläckar i huden. Den kroniska formen av rödsjuka är framförallt förknippad med atriter, men även endokardit och plötslig död på grund av cirkulationsvikt hör till sjukdomsbilden. Hos dräktiga djur kan rödsjuka orsaka aborter och galtar kan drabbas av tillfällig sterilitet, vilket orsakas av den höga febern. Akut sjuka djur måste behandlas med antibiotika. Bakterien är pennicelinkännslig. För att förebygga rödsjuka finns det vaccin. Rödsjukebakterien förekommer framförallt i jorden men även hö och halm kan kontamineras med rödsjukebakterien.
DIPPITY PIG SYNDROME
Kallas också för Bleeding back syndrome and erythema multiform dippity pig syndrome.
Detta är ett akut smärtsamt hudtillstånd, som uppträder längs ryggen hos friska unga grisar. Ofta i åldrarna 4 mån-2 års ålder. Men även upp till 4bårs ålder.
Klassiska symtom är en akut snabb uppkomst, tillfällig oförmåga att använda bakbenen. Säckar ihop och reser sig, skriker av smärta, påverkar ofta inte frambenen. Röda sipprande sår på ryggen, börjar ofta som fuktiga fält på ryggen, ofta lodräta ränder. Anses vara en neurologisk störning. Ofta utbredd på våren och sommaren, men kan dyka upp hela året. Varar 2-4 dygn, kan återkomma. Även ögonen kan också påverkas, med rödaktig tunt utspätt blod (serum).
Verkar förknippas med någon form av stress, förändringar i grisens liv. Dippity pig kan förvärras av sol, stress, såsom ett rejält åksväder elr andra situationer som bryter mot den dagliga rutinen. I USA finns det bevis som pekar på att Dippity pig syndrome är ett herpesvirus liknande bältros hos människa.
Du kan hjälpa din gris med smärtlindring tex metacam och aloe vera kräm på såren, samt hydrokortisonkräm 1% samt ett lugnt mörkt rum.
Tarmvred
Tarmvred ger svåra plågor. Vid tarmvred dör inte grisen lika snabbt som vid universell och regional tarmblödning. Symtom på tarmvred är andnöd, kräkningar, uppdragen buk och död inom någon timme. Grisar som dött av tarmvred är ofta nedsmutsade efter som de kämpat med svåra plågor. Huden har vanligtvis en blåaktig färg. Risken för tarmvred ökar när tiden mellan utfodringarna blir för lång. Fiberfattigt foder och dålig hygien samt vid blöt utfodring kan också orsaka tarmvred.
Pungbrock
Ibland händer det att det föds grisar med missbildningar. En kulting kan födas tvekönad. Det innebär att den har både vulva och testiklar. Grisen kan också vara kryptorchid, vilket innebär att en eller båda testiklarna inte faller ner, dom ligger kvar uppe i buken.
Sen finns det också något som heter pungbrock. En eller båda inguinalkanalerna stängs inte tillräckligt. Detta kan leda till att tarmarna ramlar ner i pungen. Alla dessa 3 missbildningar är ärftliga. Om en gris i kullen har någon av dessa missbildningar bör man inte avla på någon gris i dennes biologiska kull.
Deformerade klövar
Tänder
Mfl